Kärleksförklaring
Jag satt och tänkte på våran vecka i Säfsen. Fattar ni hur underbart det var att vakna i en stor stuga på en ensam gård? Ni kan ju bara tänka er. Men det fanns någonting som gjorde det så mycket. Att känna Alex arm om mig och hela hans kropp ligga pressad mot min, samtidigt som man känner andetagen i nacken som alltid får mig att rysa. Det var så himla tyst, det var bara vi. Och om några månader får vi uppleva det igen.. jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar.
Men nu är det annorlunda. Vi får ju det nästan hela tiden, samma sak, förutom att man inte är helt ensamma. Men vi får ett ställe där vi kan leva med varandra utan att folk lägger sig i. Vi gör vad vi vill när vi vill och hur vi vill.
Det är verkligen jätteskönt att vara tillbaka i Göteborg, absolut. Det är så himla mysigt att få umgås med min familj, det ska bli kul att träffa vännerna igen. Men det känns som att den del av mig fattas och det gör det också.
Alexander, du är min andra halva. Halvan där hjärtat sitter, för det har du verkligen. Ni som bor ihop med någon vet hur jävlig man kan bli på den andra ibland, jag och Alex skojar om att vi kommer att sluta som Mr and Mrs Smith. Men det spelar ingen roll, för vi älskar verkligen varandra från djupet av våra hjärtan.
Älskling, du anar inte hur mycket jag saknar dig. Jag tänker inte ljuga, jag sover faktiskt gott om nätterna, men inte ens i närheten av hur jag sover när jag har dig vid min sida. Även om jag vaknar av att du ligger på mig och jag inte kan andas. Haha, det är gulligt ju. Det är värt det.
Jag älskar dig så himla mycket snuttegullebubben, förlåt om jag inte skriver det tillräckligt ofta. Men du vet det och alla andra också. Vårat år tillsammans har varit helt obeskrivligt, du har verkligen lärt mig så mycket och visat mig en helt ny värld. Jag är så glad över det.
Du är den bästa, Alexander. Jag älskar dig.
/ Johanna
